Vår ambition är att öka deras delaktighet genom att erbjuda samtal där de får möjlighet att ställa frågor direkt till konsulenten. Genom att inkludera dem i uppdraget minskar vi risken för sammanbrott och stärker förutsättningarna för en trygg och fungerande placering för alla parter.

Ett perspektiv som ofta glöms bort

Trots att biologiska barn spelar en viktig roll i familjehemsuppdraget är deras perspektiv ofta osynligt i forskning och praktik. Syskonrelationer har stor betydelse för dynamiken i familjen och för barns individuella utveckling, men relationen mellan biologiska och placerade barn är komplex och kräver särskild uppmärksamhet.
I Sverige har vi en demokratisk syn på familjen där barn ska få komma till tals – ändå finns en föreställning om att omsorgsansvaret är en vuxenfråga, vilket riskerar att förminska de biologiska barnens roll.

När orättvisa och förlust blir en del av vardagen

Forskning visar att biologiska barn ibland upplever orättvisa i familjehemsuppdraget. Regler som tidigare gällde i familjen förändras, och det placerade barnet kan få mer utrymme att göra fel utan tillsägelse eller få fler saker – något som kan upplevas som att föräldrarna tycker synd om dem.

Många biologiska barn beskriver också en förlust av föräldrarnas tid, både i aktiviteter och i samtal. Egna problem kan kännas små i jämförelse, vilket gör att barnet väljer att inte ta upp dem.

Det finns också en aspekt av att förlora sin “oskuldsfullhet” genom att man får insikt i hur svårt andra barn kan ha det och hur vuxna kan utsätta barn för svåra upplevelser. Det är en kunskap som kan vara tung att bära – särskilt utan stöd.

Positiva erfarenheter och växande empati

Samtidigt visar intervjuer med biologiska barn att det också finns många positiva aspekter med att växa upp i ett familjehem. Det är roligt att vara fler i familjen, att alltid ha någon att prata med eller bara vara nära.
Föräldrarna är ofta mer hemma än de skulle varit annars, vilket skapar mer närvaro. Barnen utvecklar ofta en ökad tolerans och förståelse för hur andra har det, och en tacksamhet över sin egen livssituation.
Empatin växer, liksom förmågan att dela med sig. Att få känna att man hjälper någon annan ger en positiv självbild och stärker känslan av ansvar. Många upplever att uppdraget fört familjen närmare varandra.

Omsorgsansvar och behovet av information

Enligt forskning från Syskonstödet upplever många biologiska barn att de har ett omsorgsansvar för det placerade barnet – något som kan skapa både stolthet och oro. Flickor tenderar att känna dubbelt så mycket ansvar som pojkar.
Studien visar också att barn som fått information inför och under placeringen har bättre relationer med sina fostersyskon.

Delaktighet på barnets egna villkor

Det är viktigt att de biologiska barnen får känna att de är en del av uppdraget, på sina egna villkor. Vissa vill prata om det med andra, andra inte – valet ska vara deras.
Genom att ge dem utrymme att uttrycka sina tankar och känslor, och genom att lyssna aktivt, stärker vi deras roll i familjehemsuppdraget.